....Hur skall det gå för vår son med ett nytt språk och en ny skola (igen)? Den funderingen återkom hela tiden innnan vi flyttade hit. Vi insåg dock att vi inte ville stanna i det land vi befann oss och ett erbjudande som detta skulle vi inte få i Sverige. Familjen hemma var inte direkt positiv till Mellanösternflytten. De oroade sig för att jag skulle konvertera i rena förskräckelsen och att de inte skulle få träffa oss särskilt ofta.
Och nu då?
Så här ett knappt år efter flytten (som skedde i november 2007) så kan jag skriva att det sammanfattningsvis har det hela blivit en mycket positiv upplevelse. Vi njuter av att slippa ifrån det stundtals grådaskiga vädret i Europa. Barnen älskar att bada och det är oerhört lyxigt att kunna ligga vid poolen en lördag utan att vara på semester. Vi har besökt närliggande länder som vi annars inte skulle ha valt att resa till.Man lär sig verkligen att tänka annorlunda och inte alltid utgå från att Sverige och det svenska är det bästa världen har att erbjuda. Det är lätt att träffa människor från alla världens hörn och vi har fått nya sympatiska vänner. Barnen gör stora framsteg med engelskan och trivs fantastiskt bra i sina skolor. De har fått nya kompisar. Jag känner mig inte lika stressad i vardagen och har mer tid för barnen än vad jag tidigare haft. Vi har inte lika många ”måsten” under helgen som vi hade tidigare. Vi unnar oss städhjälp ett par gånger i veckan och jag hinner med att motionera i den utsträckningen jag vill. Vi slipper undan nylonstrumpor och långkalsonger i februari. Det finns utrymme att prova på nya aktiviteter när barnen är i skolan som t ex lära sig spela golf eller måla akvareller. Har medaljen någon baksida?Ibland kan jag sakna en skogspromenad så mycket att det gör ont i kroppen. Familjen och vännerna är för långt borta för en kopp kaffe. Min man jobbar alldeles för långa dagar och jag jobbar inte alls d.v.s. noll balans. Trafiken är helt hopplös. Maten innehåller ämnen man inte trodde fanns. Stundtals kan jag få en släng av trängselfobi, det kryllar av människor överallt, hela tiden. Allt tar mycket längre tid här än hemma och är krångligare. Vädret blir löjligt varmt och soligt under sommaren och luften är inte lika ren som hemma. Dubai är en stor dammig och högljudd byggarbetsplats. Den livsstil som det pläderas för här och som i stora drag innebär att man skall köpa sig lycka, har jag svårt för att förstå. Levnadsstandarden och arbetsförutsättningarna för oss och för gästarbetarna från t ex Sri Lanka och Pakistan är inte desamma. Skillnaden är mycket påtaglig. Säkerheten är en faktor som hamnar på medaljens framsida. Vi behöver inte oroa oss för inbrott i vår bostad eller vår bil. Ficktjuvar har vi inte råkat ut för och vi får inte panik om barnen kommer utanför vårt synfält i ett par sekunder. Vi är hitintills mycket nöjda med vårt gemensamma beslut att flytta hit. Hur man trivs är helt individuellt och går inte riktigt att förutspå men de allra flesta svenskar vi har träffat trivs mycket bra. Vi förstår att erfarenheterna vi tar med oss härifrån är värda mycket för hela familjen.
Men vad gör du på dagarna egentligen?
Den frågan har jag fått många gånger. Innan vi flyttade hit var det den frågan jag själv ställde till de expatfruar vi träffade, när vi var här på ”upptäcksresa”. När man är mitt upp i jobb-dagis-skola-laga mat-handla-städa-umgås med vänner-träffa svärmor-rotfylla en tand-reparera bilen-köpa en ny diskmaskin-snyta barn med influensa och stryka tvätt-karusellen kan det var svårt att tänka sig vad man skall göra med all tid som blir över när man inte jobbar. Med risk för att låta hånfull så blir det inte så jätte mycket tid över när man inte jobbar, om man bor i Dubai, vill säga. Först och främst så sitter man mycket i bilköer här och kör sina barn, på olika tider, till skolan och olika aktiviteter. Barnen har mycket skolarbete vilket man som mamma är involverad i. Mammorna tar i allmänhet ansvaret för allt som rör hemmet och mannen jobbar mer än han gjorde i Sverige. Allting tycks ta längre tid här. Vi är många som upplever att vi är mycket tröttare här än hemma, vilket gör att efter klockan åtta på kvällen är vi alla slagna hjältar. De timmarna som blir över njuter jag verkligen av. Då passar jag på att motionera eller skriva långa och innehållsrika mail till min familj och mina vänner hemma i Sverige. Den sista tiden har jag ägnat mig åt ”familyindubai”. Det finns ett större utrymme för umgänge här en hemma och det känns otroligt lyxigt att träffa någon annan mamma en vardagseftermiddag för en kopp kaffe medan barnen leker. Ett annat exempel på lyx är att inte behöva känna sig stressad i vardagen och att inte ha dåligt samvete över att man ser sina barn för lite. Ok, det var jag det men sedan finns det en helt annan typ av ”lyxfruar”. De har städhjälp, maid, chaufför och trädgårdsmästare. De låter chauffören köra barnen till skolan efter att maiden har gett dem frukost och klätt på dem. Städerskan plockar upp och sopar golvet. Samma visa igen på eftermiddagen när barnen kommer hem. Vad gör egentligen mamman? Shoppar och fixar naglarna. Läser och går på massage. Sprutar in lite botox i pannan. Låter sy upp en ny uppsättning gardiner. Åker till Italien över helgen och vilar ut när hon kommer hem.
Livet som hemmafru i Dubai blir vad man gör det till.