....Sommaren gick med planering, maken åkte i början av oktober och vi skulle komma efter i november.
Reaktioner
Under den sista tiden slogs jag av många olika reaktioner på att flytta. För mig var det ett äventyr, en möjlighet att få vidga mina vyer, få andra perspektiv på saker och ting. Framförallt få möjligheten att ge mina barn en vidare syn, och – mer tid med åtminstone en förälder. Givetvis påverkade det eviga strävandet efter att finna balans i jobb, utveckling, vänner, fritid och familj saken. Jag såg möjligheten att få vara mer än en superstressad mamma, alltid för sen, med för lite tålamod, och med en önskan om att barnen skulle somna så att jag kunde fortsätta jobba....De tråkiga diskussionerna om vem som skulle vara hemma när vinterkräksjukan slog till..Helt fel, men tyvärr sant.
För mor och far föräldrar var det ett slag, de står barnbarnen nära och såg med ens att de skulle missa deras barndom. Den sista tiden i Sverige var känslomässigt turbulent, de personer som jag trodde skulle reagera sade inget, och de personer som man inte förväntade sig någon reaktion från reagerade mycket starkt. Det var allt från vredesutbrott till martyrvarianter. Jag funderade en del på det, på något sätt var det som att vi aldrig mer skulle komma tillbaka. Jag tänkte aldrig på det sättet, utan mer att ”vi ses snart igen”.
Så var det dax att packa ihop huset och flyttfirman anlände. Barnen tyckte att det var spännande med alla flytthjälpmedel och att alla sakerna nu skulle åka båt till Dubai. Vi bodde hos mor och farföräldrar de sista veckorna och så kom maken för att hämta oss. Det var skönt. Då hade vi planerat och fixat så länge – nu var det dax att se vad som väntade.
Under makens tid i Dubai försökte jag läsa mig till så mycket som möjligt om vårt nya liv. Jag hittade en del och förstod att skolor kan vara lite trixigt samt att det bor många expats i ”Emirates Hills”. Idén till denna portal kom ur denna första tid. Det var så mycket som jag skulle ha velat innan. Det hoppas jag nu att vi skall ge er....